För 4 veckor sedan- oj vad fort det går – upplevde vi det fantastiska Husbilsäventyret!
Kolla in om du läst del 1 i miniserien om tre blogginlägg.
Idag kommer lite stories om upplevelsen, upplevelserna och vem vet – kanske blir det lite om upplevelser generellt.
Visserligen är jag på semester, men ”Coachögat” i mig tar aldrig ledigt.
Det finns tre skäl, där vi troligen delar minst ett av skälen, det tredje.
Master Coach (ICF) älskar mitt arbete.
Nyfiken på all utveckling!
Vi lär oss genom att jämföra.
”Det är vanligt att båtfolk söker upp samma platser- hamnar där de varit förut. ”
Mer eller mindre omedvetet blev det precis så för oss. Varför?
När allt är nytt- så är det toppen med en nivå där man känner igen sig.
Det spännande var att få uppleva stället- i det här fallet Läckö Slott- från olika perspektiv!
Det är samma fina duschvagn för Gästhamn som Husbilsplatserna.
För mig samma joggingtur mellan Läckö Slott & Spiken, där starten är enda skillnaden från Husbil och från segelbåt, där jag nu sitter och bloggar.
Känslan i upplevelsen är vad jag ute efter och vill belysa. Hur omgivning och sammanhang påverkar känslan.
Vad har du, som läser här, att jämföra med?
Alltså hur påverkas din upplevelse när du närmar dig ett mål på olika sätt, till fots, med cykel, med buss, tåg T-bana eller bil?
Det är en del att reflektera över. Mycket av det som vi aldrig stannar till och tänker på.
I min coaching når vi nästan alltid dessa tre teman – att reflektera över:
1) Tacksamhet
2) Närvaro i nuet – gå in i upplevelsen.
3) Reflektera över det ovan och skriva ner tankarna.
Så fort jag ser en Husbil så säger jag: ”Husbil” och det hörs att det är ”skimmer i rösten och ljus över minnet, med glädje över stränder och näs.”
Gustaf Fröding, vars vackra poesi jag här travesterar, bodde en viktig tid i livet i Kristinehamn, på Kyrkogatan 5.
Det var Uppväxtåren mellan 7-20 år.
Här skulle jag lätt kunna sväva iväg, ännu mer och skriva om Fröding utanför Karlstad, Alsters Herrgård, Frödingstenen där, och hans tid på Karlstadtidningen.
Men se det ska jag inte- mer än peka på vilka möjligheter till upplevelser man har via en #husbil. Så enkelt, komma fram, komma nära!
Odla de intressen man har, besöka vänner och bekanta. Arbeta och vara på samma gång…
Ja, du hör ”Husbilshooked” är ordet!
Vi lämnade och hämtade Husbilen hos suveräna #bergholm i Kristinehamn.
Vilken underbar service, stämning och känsla! Rena lyckopillret- bara att få komma dit- så välkomnande och naturligt.
Med min passion för detaljer och hur vi genom medvetna steg kan skruva på detaljerna gör att min Förstagångsupplevelse blev helt sagolik!
Kommer precis på att jag lovat skriva om det: Förstagångsupplevelsen.
I tredje inlägget får jag helt enkelt baka ihop Förstagångsupplevelsen med sammanhanget- som jag också lovat tala om.
Hur låter det? Är fortfarande lite osäker på om bloggen lägger upp sig som den ska.
Min webb är under uppdatering-hann inte bli helt klar före semestern.
Ha det fortsatt underbart där du är i sommar. Och tveka inte – hör av dig om du vill höra mer om min ENORMT POSITIVA upplevelse av Husbilsveckan.
Kanske kan jag beskriva just de detaljer som du är nyfiken på.
Tycker du också att det är befriande och kul att skratta? Det är ju allmänt känt att ett gott skratt förlänger livet och som professionell coach är en av mina grundtoner, positivt tänkande, humor och glimten i ögat.
April, april… den första april då … kommer ingen mindre än Annika R Malmberg till Scalateatern i Karlstad. Relations Showen är av och med Annika, i regi av ingen mindre än Rachel Mohlin.
Du hör: Två av mina favoriter har skapat en show – som jag aldrig sett – bara hört talas om.
I Stockholm går den för fulla hus! Så kul! Det handar om relationer och hur du kan komma överens med andra, som inte är som du! He, he!
Har du sett den? Om inte så kanske vi ses i Karlstad eller på någon av de andra orterna. Lusläs gärna på flyern, som jag lyckats nappa åt mig!
Mer info finns på: www.relationsshowen.se
Hör av dig till mig så får du den unika rabattkoden till Annikas Relations Show.
Första april har vi chans att “förlänga livet” och jag kan till sist avslöja att jag har världens “fulaste” skratt, långt från det porlande, glittrande sköna.
Undertecknad låter som en trut, alternativt att jag är helt tyst – då kvider jag av skratt och börjar åla i stolen. Det har hänt på Scalateatern förut och det kan säkert hända igen! 😀
För mig är det en hjärtesak! Alltså jag älskar både att ge och få service. Det är något så stort i det där: S som i Service. Ända sedan jag var liten har jag fascinerats av att hålla rent, snyggt och fint. Tänk att komma hem till ett väldoftande och rent hem efter en lång arbetsvecka!
Nu puffar jag lite extra för det här och bloggar om det. Själv kan jag finna en glädje i att putsa och städa, just för att vårda och ta hand om och visst, ibland är det underbart att få hjälp! Om du verkligen tycker det är jobbigt att städa och ändå vill har rent och fräscht!? Den knuten går lätt att lösa. Kolla in vad som händer när du klickar på hemstädning!
I mitt yrke, som professionell ICF PCC coach, är Servicedelen en för mig jätteviktig del av etiken – att agera på topp, professionellt och vänligt.
Det finns flera yrkeskårer som jag ständigt tycker är underskattade. Flera yrkeskårer som förtjänar att synas och bli uppskattade.
Känn in om du håller med? Fundera samtidigt på följande…
Vad skulle hända om vi inte hade:
Sopåkare
Städerskor
Gatustädare
Föreställ dig hur det skulle se ut där du är och bor:
Efter 1 vecka
En månad.
Ett år
Det relativt “osynliga arbetet ” är verkligen värt att hyllas tycker jag! Så fort jag får chansen tackar jag, visar respekt.
Vill du veta mer om hur det går till i min coaching? Gör som andra: #callcarincoach
Hej därute i skarven mellan årstiderna, kvartalen, upptäckterna, lärandet och framgången!
För många år sedan odlade jag min lust att skriva. Byrålådor och skåp fylldes, svämmade över och en del texter hamnade i tryck, i böcker och i media. Kåseriet här nedan publicerades på 11 april 1995 på Kultursidan i Nya Wermlands Tidningen.
Kvinnorna om våren
Har ni sett dem? Kvinnorna om våren. Ni tänker nog på de unga damerna som klistras upp i sektioner på reklampelare. De kommer först av alla. När februaris minusgrader nyper i näsborrarna står de gapskrattande och bredbenta i korta kjolar på smala ben. Deras ben och knän ser ut att tillhöra 9-10-åriga flickor, men det är just kjollängden och färgerna som får oss att vakna till, reagera och frysa lite. Våren känns evigt avlägsen en eftermiddag då mörkret överfaller. Händerna är nariga och fingertopparna har spruckit ännu en gång.
Ni har alltså sett dem. Har ni också sett de små flickorna? De töser som är 6, 7 och 8 år. Har ni sett dem leka i Barndomens Land, med rosiga kinder, galonbyxor, overaller och mössorna på svaj. Äkta, nära jorden uppslukade av tre element, jord – vatten – luft. Leriga, grusiga och obekymrade kommer det instormande med klar blick och en doft av vår, liv och skratt…
Kan ni känna doften? Har ni sett dem? Så undrar jag då slutligen om ni skådat skönhetens kontrast: Den vackra visdomen? Har ni sett de gamla kvinnorna om våren? De kan komma i beige kappa, varma stövlar, stickad mössa och en liten plastpåse på pakethållaren. Deras kroppsrpåk är så målmedvetet att man nästan kan se deras tussilagodike framför sig, som i en hägring. Ty det är dit, till denna hägring av ljus, sol-guld och spirande liv som de ställt sin kosa.
Så har de kanske gjort i tjugofem år. För tjugo år sedan kanske de fick sällskap av sin make. För tio vårar sedan promenerade de måhända med en vännina. Nu kommer de ensamma på cykel. ibland med frigolithjälm, och huvudet sänkt som katthonor på jakt. De är på en obemärkt, stillsam jakt efter det evigt spröda livet, det lite osyliga, förväntansfulla gråa livet som förebådar svällande, prunkande blomning. Såsom de vet att de unga kvinnorna om en månad eller två ska slå upp dörren i alla sin skönhet.
Då står de där, i sina korta kjolar, lite förvirrade över att våren nästan är förbi och att förkylningarna varit så envisa. Så går det år för år och genom kvinnornas Blåsippstavla svävar en lila strof buren av spröda toner – “… än är det vinter kvar säger Mor…” Till denna doft av jord och luft söker sig skönhetens kontrast i varma fotriktiga skor.
Karin Hansdotter “
Så här var kåseriet som jag skrev den våren 1995 och vips vad vårarna går fort… eller vad säger du?
Passar på att önska alla som läser min blogg, eller kanske följer mig i Sociala Medier en riktigt vilsam, härlig och GLAD PÅSK! /Carin Coach
Ps. Har du lyssnat på ICFCoachpodden? Om inte – här hittar du den www.icfsverige.se Kanske har du en kvart under påsken? Vi har valt ett kort format med respekt för tiden – allas dyrbara tid.
