Vi behöver ju inte ha höga barrträd och skog i villaträdgårdar, med vår tids blåsande. Dessutom jag älskar sol och fräsch luft!
Vad har det här med coaching att göra? Du kanske undrar… ALLT!
Att vårda, skapa utrymme, lyssna, pyssla om, ge näring, rensa bort gammalt, följa processen: allt är centrala delar i min professionella coaching.
Individens ansvar för action– ja där funkar inte liknelsen längre, he he.
Se vilka skönheter som visar sig under klippningen!
Börjar Du följa mig på Instagram- sök på @carincoach – så kommer Du att få exempel – lite då och då på #Instacoaching.
Du kan låta Dig inspireras, så som jag inspireras av #naturens helt #naturliga växtkraft!
Den ljusblå badbaljan, för 40 år sen…
Ljusblåa badbaljan har gett svalka åt många underbar ungar som nu är vuxna och nu funkar badbaljan som växtkvarn!
Skönheter som klippts bort och samlas in av ”Uppsamlaren”= undertecknad, ha ha! Måbär till vänster men vad heter den högra? Måste fråga världens bästa grannfru! Hon har koll på namn, blommor och allt! Just det – hägg är det!
Farmor hoppar och trycker ihop klippet, stampar hårt i baljan.
En svart sopsäck träs över baljan. Vält över klippet. Farmor stampar i säcken!
Typ ”hoppa säck”! Resultat: 4 smockfulla ”blå badbaljor” ryms i en svart sopsäck.
En hel del kvar att klippa …
Innovationen som jag nämnde om på Instagram: Trädgårds-miljötänk: Det blir färre vändor till tippen!
Till sist: Var det värt att rädda häcken! Ja gissa om. Den hade kämpat hårt i många år. Vi gjorde ett general- ryck och nu växer den snart kämpa- hög!
För mig är det en hjärtesak! Alltså jag älskar både att ge och få service. Det är något så stort i det där: S som i Service. Ända sedan jag var liten har jag fascinerats av att hålla rent, snyggt och fint. Tänk att komma hem till ett väldoftande och rent hem efter en lång arbetsvecka!
Nu puffar jag lite extra för det här och bloggar om det. Själv kan jag finna en glädje i att putsa och städa, just för att vårda och ta hand om och visst, ibland är det underbart att få hjälp! Om du verkligen tycker det är jobbigt att städa och ändå vill har rent och fräscht!? Den knuten går lätt att lösa. Kolla in vad som händer när du klickar på hemstädning!
I mitt yrke, som professionell ICF PCC coach, är Servicedelen en för mig jätteviktig del av etiken – att agera på topp, professionellt och vänligt.
Det finns flera yrkeskårer som jag ständigt tycker är underskattade. Flera yrkeskårer som förtjänar att synas och bli uppskattade.
Känn in om du håller med? Fundera samtidigt på följande…
Vad skulle hända om vi inte hade:
Sopåkare
Städerskor
Gatustädare
Föreställ dig hur det skulle se ut där du är och bor:
Efter 1 vecka
En månad.
Ett år
Det relativt “osynliga arbetet ” är verkligen värt att hyllas tycker jag! Så fort jag får chansen tackar jag, visar respekt.
Vill du veta mer om hur det går till i min coaching? Gör som andra: #callcarincoach
Klura lite på det och spana in hur de äkta syrenerna ser ut att välla fram ur den handmålade tavlan.
När vågar du välla?
Vad behöver du för att våga välla?
Vad får det att svälla av glädje och kärlek inom dig?
Fundera på de här tre frågorna och se vad du hittar. På min LinkedIn profil hittar du idag en magnifik artikel som jag delat. Det är en kille på Försvarshögskolan, Petri Wester har skrivit den, pedagogiskt och BRA! Klicka här!
Den handlar om begränsande föreställningar. Vad händer när vi får kontakt med oss själva och vad som omedvetet hindrar oss.
Här nedan är länken om du är sugen på ett vuxet “Kinderägg” – som jag skrev i mitt inlägg på LinkedIn. Bara att klicka och läsa vidare. Sätt dig tillrätta och njut av dina a – ha!
Klicka här – för att läsa Petris artikel, ta chansen till upptäckter!
Hör gärna av dig om du vill veta mer – om hur man verkligen kan få “skynket” att falla, gränsen att suddas ut… Hör av dig till Petri, gissar att han blir glad och självklart är du välkommen att höra av dig till mig. Kontaktformulär här nedan.
Gör som andra: #callcarincoach
Önskar dig en magnifik majhelg – med eller utan regn!
Hej därute i skarven mellan årstiderna, kvartalen, upptäckterna, lärandet och framgången!
För många år sedan odlade jag min lust att skriva. Byrålådor och skåp fylldes, svämmade över och en del texter hamnade i tryck, i böcker och i media. Kåseriet här nedan publicerades på 11 april 1995 på Kultursidan i Nya Wermlands Tidningen.
Kvinnorna om våren
Har ni sett dem? Kvinnorna om våren. Ni tänker nog på de unga damerna som klistras upp i sektioner på reklampelare. De kommer först av alla. När februaris minusgrader nyper i näsborrarna står de gapskrattande och bredbenta i korta kjolar på smala ben. Deras ben och knän ser ut att tillhöra 9-10-åriga flickor, men det är just kjollängden och färgerna som får oss att vakna till, reagera och frysa lite. Våren känns evigt avlägsen en eftermiddag då mörkret överfaller. Händerna är nariga och fingertopparna har spruckit ännu en gång.
Ni har alltså sett dem. Har ni också sett de små flickorna? De töser som är 6, 7 och 8 år. Har ni sett dem leka i Barndomens Land, med rosiga kinder, galonbyxor, overaller och mössorna på svaj. Äkta, nära jorden uppslukade av tre element, jord – vatten – luft. Leriga, grusiga och obekymrade kommer det instormande med klar blick och en doft av vår, liv och skratt…
Kan ni känna doften? Har ni sett dem? Så undrar jag då slutligen om ni skådat skönhetens kontrast: Den vackra visdomen? Har ni sett de gamla kvinnorna om våren? De kan komma i beige kappa, varma stövlar, stickad mössa och en liten plastpåse på pakethållaren. Deras kroppsrpåk är så målmedvetet att man nästan kan se deras tussilagodike framför sig, som i en hägring. Ty det är dit, till denna hägring av ljus, sol-guld och spirande liv som de ställt sin kosa.
Så har de kanske gjort i tjugofem år. För tjugo år sedan kanske de fick sällskap av sin make. För tio vårar sedan promenerade de måhända med en vännina. Nu kommer de ensamma på cykel. ibland med frigolithjälm, och huvudet sänkt som katthonor på jakt. De är på en obemärkt, stillsam jakt efter det evigt spröda livet, det lite osyliga, förväntansfulla gråa livet som förebådar svällande, prunkande blomning. Såsom de vet att de unga kvinnorna om en månad eller två ska slå upp dörren i alla sin skönhet.
Då står de där, i sina korta kjolar, lite förvirrade över att våren nästan är förbi och att förkylningarna varit så envisa. Så går det år för år och genom kvinnornas Blåsippstavla svävar en lila strof buren av spröda toner – “… än är det vinter kvar säger Mor…” Till denna doft av jord och luft söker sig skönhetens kontrast i varma fotriktiga skor.
Karin Hansdotter “
Så här var kåseriet som jag skrev den våren 1995 och vips vad vårarna går fort… eller vad säger du?
Passar på att önska alla som läser min blogg, eller kanske följer mig i Sociala Medier en riktigt vilsam, härlig och GLAD PÅSK! /Carin Coach
Ps. Har du lyssnat på ICFCoachpodden? Om inte – här hittar du den www.icfsverige.se Kanske har du en kvart under påsken? Vi har valt ett kort format med respekt för tiden – allas dyrbara tid.
