Hej igen! Som ett brev på posten, fast mail.

Halloj!

Hur många gånger har jag skrattat åt när Lisa, Löpar-Lisa och jag entusiastiska ville dra igång träningen inför förra årets Vår Rus? Oj, oj – vi slog på stort och skulle ses ute på Skutberget en tisdag.

Det var kanske i mars? Jag minns inte – ska fråga Lisa – det är mindre viktigt. Det roliga var att ingen kom. Tja, det var kanske inte så kul – men ändå så var det vår lycka för var enda kotte hade blivit bortskrämd direkt!

Det var så kallt och halt att vi höll på att frysa fast! Nja, självklart överdriver jag men halkan var enorm och vi var som bambi på hal is i backarna. Då träffade vi riktiga Bambi ute i skogen och Lisa drar klassikern: “Gu´ vad jag skvatt!”

Vi garvar mycket där ute i spåret, Lisa och jag. Hon försvinner iväg med stans löpsteg och jag lubbar på så gött det går i takt med dagsformen. Jag struntar i tider och tempo. Det är vanan, lusten, luften, rörelsen, möjligheten att komma ut och göra något kul ihop som jag är ute efter. Du som vill är välkommen med i mitt lag!

Idag hade jag tänkt berätta om hur kul det är att komma över tröskeln och springa på vintern. Berätta om min klädsel i detalj och så kom det ett mail från Vår Ruset där det går lätt att läsa. Du får höra mer om mina lager och sköna huvan en annan dag. Här kommer bra tips från dem som springer långt. Utmaningen är densamma i kylan.

http://www.marathon.se/inspiration/sju-tips-f%C3%B6r-att-klara-andningen-i-kyla

Löpar-kram!

/Carin Coach 🙂

 

Va gött!

Vilken känsla – va gött!

Igår var jag ute och sprang i kylan.

Det bet i kinderna och extra- huvan var kanon.

Jag inser att det får bli ett längre blogginlägg med foto, en specialare för tjejerna.

Tänker på brudarna i mitt lag, sexpack. Vi heter så.

Vi som kutar Vår Ruset ihop, lag Carin Coach AB.

Jag undrar vad Prosten säger om det – att vi är ute och ränner så där.

Han har också softat mellan varven i helgen – så där som vi livsnjutare gör…

Prosten softar

Prosten softar

 

 

/Carin Coach 🙂

Hej Kära du!

Idag får du hjälpa mig!

När vi åt sen lunch idag, så spanade jag ut genom fönstret och vet du vad, det snöade uppåt! Har du sett det någon gång?

Små fjäderlätta dunliknande snöflingor singlade förbi fönstret och vidare uppåt!

Ja, du tänkte att det är någon fläkt nedanför, eller värmen som stiger – tja- a, vem vet?

Uppåt gick det i alla fall och det kändes härligt i bröstet. En sån där känsla av: Ahhh!!! Det sa jag så klart och Ja-a igen, visst log de i mjugg kollegorna. Att nu är hon igång, Carin Coach…

Vad jag ska ha hjälp med? Jo två saker:

  1. Fixa till bilden – ja, den inre bilden av det jag skriver – för nu är flingorna borta.
  2. Maila mig förslag på vad du är nyfiken på – jag skriver så gärna! 😉

/CC 🙂

Prosten!

1552864_199755353557961_333429960_nJapp! Här är han. Killen som äger och som har sagt JA! till att vara med i min blogg – Bara Vara i flow…

Ja, men vilken lirare alltså. Han kan konsten. Han smyger ut till hästarna på förmiddagarna och hänger lite.

Snö och vinter är kallt, säger han, men det é klart, ut måste man ju. Ja, men liksom sträcka på lekamen lite och så swisch in igen.

Det går inte att bara sitta inne och mugga (betyder ungefär att vara seg och ovädrad). Eller vad säger du?

Ja- a, nu har du fått se honom – kunde inte hålla undan längre än så här!

/Carin Coach 🙂

Ishotellet är nära…

006

Det var nära att jag frös ändan av mig här…halka åt skogen och jag vet inte vad.

Tänk, de där is-karotterna har inspirerat mig så in i bomben. Varje dag har det varit en neslig vind när jag ska ut och tända, i tofflor och kort kjol. Ja- a hur optimistisk (korkad) får man vara!?

“Jo- rå” det gick vägen, jag varken halkade eller slog mig. Mr X kom knallande och höll på att skrämma vettet ur mig då altandörren råkade stå öppen och visst det blir snabbt kylskåp både ute och inne.

Jag är så glad för min Ittala-vas och har så många minnen med just det här isiga och vita. Det kommer i bloggen en vacker dag!

Ha det strålande nu – så där gnistrande fint!

/Carin Coach 🙂