Snön som metafor del 2 av 3

I en miniserie om tre korta blogginlägg kan du själv reflektera hur snön påverkar dig. Jag har valt snö som metafor då den passar så bra på många sätt. Metaforer – bilder i överförd bemärkelse – finns som verktyg i professionell coaching, i mental träning, i poesi och andra konstarter.

Att föreställa sig, med hjälp av inre bilder, är ett utmärkt verktyg för att uppnå det man vill. I mötet med mina kunder väljer vi gemensamt de bildområde som passar för individen. Vi har alla olika sätt att uppfatta världen.

Det viktiga är att individen får kläm på sina bästa kommunikations-kanaler. Här har jag massor att berätta om specifika tekniker, men lovade ett kort blogginlägg – så jag får helt enkelt pytsa ut godbitarna så du får chans att provsmaka, lite i taget och det kommer ändå att bli många ord, så häng i om du är nyfiken på det här området.

Här nedan kommer exempel, generella att fundera över: 

  1. Den vita färgen gör att snön reflekterar ljus.
  2. Snön kommer som snö vare sig du vill eller ej.
  3. På något sätt påverkar den dig och din vardag.

Reflektioner jämför snön och professionell coaching:

  1. Snön gör att du ser saker som du annars inte sett.
  2. Snön kommer bara. Du kan inte välja mer än att du kan förhålla dig till det som kommer. Precis som i livet: Vi drabbas av olika saker som kan vara positiva eller negativa för oss. Vi har möjlighet att välja hur vi möter det som kommer: hur vi förhåller oss till det som kommer. Är det en möjlighet som vi först inte sett?
  3. Snön påverkar vårt tempo – hur vi får planera vår dag, hur vi ska ta oss till jobbet, gå, köra, skotta, kommer vi fram, hur vi ska klä oss osv. Allt det där som, om vi är Nordbor, redan vet naturligt. Det som är exotiskt i andra länder. Här finns ett fönster för att upptäcka likheter och skillnader av vad vi tar för givet. Vad vi kan belysa, se och uppskatta. Hur vi i vardagen kan bli mer närvarande till den faktiska verkligheten och njuta om det nu är njuta vi vill göra. Vill vi osa svordomar omkring oss? Vill vi bli griniga och otrevliga för att något hindrar oss? Hur vill vi röra oss i tillvaron? Hur vill vi förhålla oss till det som faktiskt är? Hur medvetna är vi om det som vi redan kan och vet – det vi tar för givet? Hur medvetna är vi om hur det påverkar andra när vi kommunicerar?
    Avslutningsvis, inom coaching är det en av grundreglerna att den som får coaching ska hållas ansvarig för sina handlingar och sin utstakade väg.
    Reflektion: I vanliga livet – vem har ansvar för dig, ditt liv och ditt beteende? Hur vill du att det ska vara?

/Carin Coach 

 

James Bond dyker upp Andra Advent!

Det var härifrån han kom, bakifrån i kylan…jag hörde bara ljudet

Gick strosande, pulsande till jobbet efter älven, Ljungan, som rinner ut i havet – förbi viken där svanparet rör sig. Trodde med fasa att det var en svan som frusit fast – och så var det en snöklick, puh! Läs om svanarna i förra bloggen här. Reflektioner som dyker upp ur kroppsminnet när man pulsar i snö och nu kryddar vi med lite fantasi…

Här stannade jag till på grund av skönheten och minnet av tidigare vintrar, kroppsminnet av att gå själv, pulsa i mörker, glädjen över skärmen på mössan, varma skorna, roliga halkbanor och snart skidbacksminnen, en video kommer strax, men först brakar det till i skogen och “James Bond” kommer ...

När jag hörde ljudet och snodde runt körde han mitt i vägen. Som den gentleman han är, hade han då redan kört åt sidan, när jag lyckats fibbla upp kameran. Som tur var hade han inte någon puffra utan återvände med ett elegant ärevarv när jag redan ställt in fokus på skidbacken, liften och alla snökanonerna.

Snökanonerna har gått hela veckan och backen är härligt brant. Kolla in mitt Instagramkonto, där ser du lilla filmen som jag tog. Bra klipp i svängarna där! Har varken haft bikini eller skidor i bakfickan under mina vistelser i Sundsvall den här hösten = attans! 🙂 Så till sist, bästa läsare: Vad kan din fantasi göra för dig under advent? Hur kan den hjälpa dig att mota det som kallas jul-stress? /Carin Coach 

När vägen tar slut …

Svanparet har precis gett sig av och isen håller på att lägga sig över deras vik. Ibland är jag rädd att de ska bli fast, omgivna av is som stänger dem inne. Vingarna kanske hjälper dem. Minns med fasa hur jag som liten såg en svan som fastnat i isen.

Hej i onsdags kvällen med hälsning från Norrland. Det blir inte så många fotografier, för fingrarna fryser fast. Nu tar jag så klart i – nere från tårna igen – men det är lite kyligt och några små instabilder dyker upp men som sagt…

Det är så mycket vackert på vägen till jobbet (uppdraget jag har) och jag blir ofta stående och tittar, innan jag knatar vidare med en ofattbart sexig reflexväst som är 18 nr för stor. Det ser troligen helt sanslöst ut där jag kommer, he he. Gissar att jag liknar typ en vandrande kiosk.

Igår tog vägen slut. What? Närrå jag landade inte i havet men… Helst så knallar jag längs havet och tittar på färgerna, följer svanparet och … men en del av sträckan går vid stora vägen och i måndags tog vägen slut och vad gör man då, om man heter Carin Coach? Man fortsätter – rakt fram!

Den delen av vägen, som går att gå på, tog slut. Den var inte plogad, den var täckt av 1 m snö med tunn skare på toppen. Att gå på vägen = döden direkt. Alltså – fram med långa rådjursbenet efter det andra och stadigt kliva sig fram den nödvändig sträckan – Jalla, jalla – framåt, framåt!

Skaren var för tunn så “det gula kioskliknande rådjuret” brakade igenom – på behörigt avstånd från lastbilarna, som sveper förbi. Och flera solsken finns i denna lilla story. Ett av mina reflexband som jag fäst runt anklarna hittade jag igår – det låg där ihopkryllat. Det andra kanske någon har hittat eller så ligger det där och lyser som en för tidig tussilago när snön smälter. Det fina är också att nu kan flera rådjur gå i mina spår – det är bara att lyfta lite på benen så kommer man fram till målet – Lätt som en plätt – upptrampad stig…

Så vad vill jag säga med allt detta jidder mitt i adventstiden? Jo, jag vill avrunda med några frågor som kanske utmanar:

  1. Vad gör du när du möter ett hinder?
  2. Vad är det som ligger dolt för din blick?
  3. Hur får du “isen att smälta”? Jämför metaforen med bildtexten om svanen som fastnade.

Önskar dig allt gott med massor av stjärnors ljuvliga ljus i decembers mörka tid.

/Carin Coach

Ps. Kom på en sak! Det finns en annan upptrampad stig om du är det minsta nyfiken på hur professionell coaching funkar på lite distans. Du kan börja på egen hand – eller ge utveckling och kärlek till nära och kära genom att satsa på en Julklapp som växer i värde. Mejla mig och jag fixar fina paket av de böcker som du väljer ut. Du får fin rabatt och specialdesign, all info får du i mejlet – pris mm. Som vanligt blir det skräddarsytt!