Svanparet har precis gett sig av och isen håller på att lägga sig över deras vik. Ibland är jag rädd att de ska bli fast, omgivna av is som stänger dem inne. Vingarna kanske hjälper dem. Minns med fasa hur jag som liten såg en svan som fastnat i isen.

Hej i onsdags kvällen med hälsning från Norrland. Det blir inte så många fotografier, för fingrarna fryser fast. Nu tar jag så klart i – nere från tårna igen – men det är lite kyligt och några små instabilder dyker upp men som sagt…

Det är så mycket vackert på vägen till jobbet (uppdraget jag har) och jag blir ofta stående och tittar, innan jag knatar vidare med en ofattbart sexig reflexväst som är 18 nr för stor. Det ser troligen helt sanslöst ut där jag kommer, he he. Gissar att jag liknar typ en vandrande kiosk.

Igår tog vägen slut. What? Närrå jag landade inte i havet men… Helst så knallar jag längs havet och tittar på färgerna, följer svanparet och … men en del av sträckan går vid stora vägen och i måndags tog vägen slut och vad gör man då, om man heter Carin Coach? Man fortsätter – rakt fram!

Den delen av vägen, som går att gå på, tog slut. Den var inte plogad, den var täckt av 1 m snö med tunn skare på toppen. Att gå på vägen = döden direkt. Alltså – fram med långa rådjursbenet efter det andra och stadigt kliva sig fram den nödvändig sträckan – Jalla, jalla – framåt, framåt!

Skaren var för tunn så “det gula kioskliknande rådjuret” brakade igenom – på behörigt avstånd från lastbilarna, som sveper förbi. Och flera solsken finns i denna lilla story. Ett av mina reflexband som jag fäst runt anklarna hittade jag igår – det låg där ihopkryllat. Det andra kanske någon har hittat eller så ligger det där och lyser som en för tidig tussilago när snön smälter. Det fina är också att nu kan flera rådjur gå i mina spår – det är bara att lyfta lite på benen så kommer man fram till målet – Lätt som en plätt – upptrampad stig…

Så vad vill jag säga med allt detta jidder mitt i adventstiden? Jo, jag vill avrunda med några frågor som kanske utmanar:

  1. Vad gör du när du möter ett hinder?
  2. Vad är det som ligger dolt för din blick?
  3. Hur får du “isen att smälta”? Jämför metaforen med bildtexten om svanen som fastnade.

Önskar dig allt gott med massor av stjärnors ljuvliga ljus i decembers mörka tid.

/Carin Coach

Ps. Kom på en sak! Det finns en annan upptrampad stig om du är det minsta nyfiken på hur professionell coaching funkar på lite distans. Du kan börja på egen hand – eller ge utveckling och kärlek till nära och kära genom att satsa på en Julklapp som växer i värde. Mejla mig och jag fixar fina paket av de böcker som du väljer ut. Du får fin rabatt och specialdesign, all info får du i mejlet – pris mm. Som vanligt blir det skräddarsytt!